Vad betyder det att inte döma i meditation?

När vi talar om mindfulness möter vi ofta idén om att så långt som möjligt undvika att döma. Tankar, känslor och sinnesintryck ska iakttas utan att genast klassificeras som bra eller dåliga, behagliga eller obehagliga. Men detta kan snabbt leda till ett missförstånd: Plötsligt blir själva icke-dömandet en uppgift vi vill klara av. Du kanske sitter i meditation och märker: ”Jag är mycket mer rastlös i dag än i går.” Nästa tanke följer strax därefter: ”Nu har jag dömt igen. Jag gör det fel.” Det skapar en motsägelse: Vi dömer oss själva för att ha bedömt något. Men mindfulness handlar om medveten uppmärksamhet. Det är helt okej att märka att det gick bättre i går och att märka att du har gjort en bedömning. Det handlar om att vara öppen för det som är. Genom mindfulness kan vi lära oss att uppfatta och acceptera våra upplevelser mer medvetet.

Våra sinnen bedömer hela tiden. Till en början är det varken ett misstag eller ett tecken på otillräcklig mindfulness. Bedömningar hjälper oss att orientera oss i vardagen och fatta beslut. Vi avgör om vi gillar en måltid, vilka kläder som känns rätt i dag eller om vi hellre vill ha en lugn kväll eller gå ut och göra något. Ett ljud kan kännas behagligt medan ett annat stör oss.

Mindfulness ber oss inte att stänga av den här delen av tänkandet! Det viktiga är att märka att en bedömning sker.

Ibland får dock bedömningar oss att tappa kontakten med nuet och stänga oss för det. Mindfulness, som kräver en öppen hållning till det som händer, blir då omöjlig.

Kort sagt: Det handlar om att göra den här processen mer medveten, vilket i sin tur skapar större öppenhet och acceptans.