Default mode-nätverket och meditation

Default Mode Network, eller DMN, är inget enskilt område i hjärnan utan ett nätverk av sammankopplade områden. Dessa omfattar delar av den mediala prefrontala hjärnbarken och den bakre cingulära hjärnbarken.¹

Det är fascinerande vad detta nätverk sysslar med. DMN är bland annat inblandat när vi tänker på oss själva, hämtar fram minnen, föreställer oss möjliga framtider eller försöker förstå andra människors tankar och perspektiv.

Berättelsen vi berättar om oss själva

Kopplingen till självuppfattningen är särskilt intressant. En del av vårt tänkande består av en pågående berättelse om vilka vi är, vad som har hänt oss och vad som kan hända i framtiden.

Detta är i grunden användbart. Utan denna förmåga skulle vi knappast kunna lära av det förflutna eller planera vår framtid. Men samma processer kan också vara inblandade i ältande: en tanke leder till nästa, tidigare situationer spelas upp om och om igen eller möjliga framtida problem föreställs i förväg.

Ökad eller förändrad aktivitet och kopplingar inom DMN studeras därför också i samband med psykiska tillstånd som depression. Det betyder dock inte att ett aktivt DMN är sjukligt eller att ältande bara uppstår ur ”för mycket DMN”.

Tre nätverk som samarbetar

Något intressant händer under meditation: Dina tankar vandrar, vid något tillfälle märker du det och sedan riktar du om uppmärksamheten.

Default Mode Network är inte det enda nätverk som är inblandat. Förenklat är tankevandring kopplad till aktivitet i DMN. Ett så kallat saliensnätverk hjälper till att upptäcka relevanta förändringar, till exempel ögonblicket då du märker att tankarna har vandrat. Nätverk för kognitiv kontroll hjälper dig sedan att medvetet rikta om uppmärksamheten.²

Meditation kan därför också ses som ett upprepat samspel mellan olika hjärnnätverk: vandra, märka, återvända.

Mindre DMN är inte automatiskt bättre

Hos erfarna meditatörer har man funnit skillnader både i aktiviteten i Default Mode Network och i kopplingarna mellan dess områden. Vissa studier observerar till exempel mindre aktivitet i viktiga delar av DMN under vissa meditationer.¹

Men det betyder inte att meditation stänger av det här nätverket – och definitivt inte att det vore önskvärt.

DMN utför viktiga funktioner. En mer intressant fråga kan vara om meditation förändrar hur flexibelt vi kan växla mellan självrefererande tänkande och uppmärksamhet på den aktuella upplevelsen.³

En del av effekten kan därför ligga i att tidigare märka när vi förlorar oss i våra egna tankar, snarare än att tänka mindre på oss själva.